← Back to branch summary

~ubuntu-branches/ubuntu/oneiric/kde-l10n-sv/oneiric-proposed

« back to all changes in this revision

Viewing changes to docs/kdeedu/kstars/precession.docbook

  • Committer: Bazaar Package Importer
  • Author(s): Jonathan Riddell
  • Date: 2008-01-06 08:12:06 UTC
  • Revision ID: james.westby@ubuntu.com-20080106081206-0fzxcmn6at9pb29c
Tags: upstream-4.0.0
Import upstream version 4.0.0

Show diffs side-by-side

added added

removed removed

Lines of Context:
docs/kdeedu/kstars/precession.docbook
 
1
<sect1 id="ai-precession">
 
2
<sect1info>
 
3
<author
 
4
><firstname
 
5
>Jason</firstname
 
6
> <surname
 
7
>Harris</surname
 
8
> </author>
 
9
</sect1info>
 
10
<title
 
11
>Precession</title>
 
12
<indexterm
 
13
><primary
 
14
>Precession</primary>
 
15
</indexterm>
 
16
<para
 
17
><firstterm
 
18
>Precession</firstterm
 
19
> är den gradvisa ändringen i riktning för jordens rotationsaxel. Rotationsaxeln spårar en kon, som fullbordar en hel omkrets på 26.000 år. Om du någonsin har snurrat en topp eller en fyrsidig snurra, så är toppens <quote
 
20
>vaggande</quote
 
21
> rörelse när den snurrar precession. </para
 
22
><para
 
23
>Eftersom riktningen på jordens rotationsaxel ändras, så ändras platserna för <link linkend="ai-cpoles"
 
24
>himmelspolerna</link
 
25
>. </para
 
26
><para
 
27
>Anledningen till jordens precession är komplicerad. Jorden är inte ett perfekt klot, utan den är något tillplattad, vilket betyder att <link linkend="ai-greatcircle"
 
28
>storcirkeln</link
 
29
> vid ekvatorn är längre än en <quote
 
30
>storcirkelmeridian</quote
 
31
> som passerar genom polerna. Dessutom befinner sig månen och solen utanför jordens ekvatorialplan. Som resultat orsakar månens och solens dragningskraft ett svagt <emphasis
 
32
>vridmoment</emphasis
 
33
>, förutom en linjär kraft, på den tillplattade jorden. Det här vridmomentet på den snurrande jorden leder till precessionsrörelsen. </para>
 
34
<tip>
 
35
<para
 
36
>Övning:</para>
 
37
<para
 
38
>Precession ses lättast genom att observera <link linkend="ai-cpoles"
 
39
>himmelspolen</link
 
40
>. För att hitta polen, byt först till ekvatoriella koordinater i fönstret <guilabel
 
41
>Anpassa &kstars;</guilabel
 
42
>, och håll sedan nere <keycap
 
43
>uppåtpilen</keycap
 
44
> till skärmen slutar panorera. Deklinationen som visas i mitten på <guilabel
 
45
>informationsraden</guilabel
 
46
> ska vara +90 grader, och den ljusstarka polstjärnan ska vara nästan mitt på skärmen. Försök att svepa med vänster och höger piltangent. Observera att himlen verkar rotera runt polen. </para
 
47
><para
 
48
>Vi demonstrerar nu precession genom att ändra datum till ett mycket avlägset år, och observerar att platsen för himmelspolen inte längre är i närheten av polstjärnan. Öppna fönstret <guilabel
 
49
>Ställ in tid</guilabel
 
50
> (<keycombo action="simul"
 
51
>&Ctrl;<keycap
 
52
>S</keycap
 
53
></keycombo
 
54
>), och sätt datumet till år 8000 (för närvarande kan inte &kstars; hantera datum som är mycket avlägsnare än det här, men datumet är tillräckligt för vårt syfte). Observera att himlen nu är centrerad runt en punkt mellan stjärnbilderna Svanen och Cepheus. Verifiera att detta verkligen är polen genom att svepa åt vänster och höger: Himlen roterar runt den här punkten. År 8000 kommer inte den norra himmelspolen vara i närheten av polstjärnan. </para>
 
55
</tip>
 
56
</sect1>