1
<sect1 id="ai-skycoords">
11
>Himmelskoordinatsystem</title>
15
>Himmelskoordinatsystem</primary>
19
Ett grundläggande krav för att kunna studera himlen är att kunna avgöra var på himlen saker finns. För att ange positioner på himlen, har astronomer utvecklat flera <firstterm
20
>koordinatsystem</firstterm
21
>. Vart och ett använder ett rutnät med koordinater som projiceras på <link linkend="ai-csphere"
23
>, analogt med det <link linkend="ai-geocoords"
24
>geografiska koordinatsystemet</link
25
> som används på jordens yta. Koordinatsystemen skiljer sig bara i sitt val av <firstterm
27
>, som delar himlen i två likadana halvklot längs en <link linkend="ai-greatcircle"
29
>. (grundplanet för det geografiska koordinatsystemet är jordens ekvator). Varje koordinatsystem namnges efter sitt val av grundplan. </para>
31
<sect2 id="equatorial">
33
>Det ekvatoriella koordinatsystemet</title>
36
>Himmelskoordinatsystem</primary>
38
>Ekvatoriella koordinater</secondary>
40
>Himmelsekvator</seealso
42
>Himmelspoler</seealso
44
>Geografiska koordinatsystem</seealso
48
>Rektascension</primary
50
>Ekvatoriella koordinater</see
56
>Ekvatoriella koordinater</see
61
>ekvatoriella koordinatsystemet</firstterm
62
> är troligen det mest använda himmelskoordinatsystemet. Det är också närmast släkt med det <link linkend="ai-geocoords"
63
>geografiska koordinatsystemet</link
64
>, eftersom de använder samma grundplan, och samma poler. Projektionen av jordens ekvator på himmelssfären kallas <link linkend="ai-cequator"
65
>himmelsekvatorn</link
66
>. På samma sätt ger projektion av de geografiska polerna på himmelssfären de norra och södra <link linkend="ai-cpoles"
70
>Det finns dock en viktig skillnad mellan de ekvatoriella och geografiska koordinatsystemen: det geografiska systemet är fixerat vid jorden, och det roterar med jorden. Det ekvatoriella systemet är fixerat vid stjärnorna <footnote id="fn-precess"
72
>i själva verket är inte de ekvatoriella koordinaterna riktigt fixerade vid stjärnorna. Se <link linkend="ai-precession"
74
>. Dessutom om <link linkend="ai-hourangle"
76
> används istället för rektascension, så är det ekvatoriella systemet fixerat vid jorden, inte stjärnorna.</para
78
>, så det verkar rotera över himlen med stjärnorna, men det är förstås i verkligheten jorden som roterar under den stillastående himlen. </para
81
>latitudliknande</firstterm
82
> vinkeln i det ekvatoriella systemet kallas <firstterm
83
>deklination</firstterm
84
> (med förkortningen Dek). Den mäter vinkeln för ett objekt ovanför eller under himmelsekvatorn. Den <firstterm
85
>longitudliknande</firstterm
86
> vinkeln kallas <firstterm
87
>rektascension</firstterm
90
>). Den mäter vinkeln för ett objekt öster om <link linkend="ai-equinox"
91
>vårdagjämningen</link
92
>. Till skillnad från longituder, mäts rektascensionen oftast i timmar istället för grader, eftersom den skenbara rotationen av det ekvatoriella koordinatsystemet är närbesläktat till <link linkend="ai-sidereal"
94
> och <link linkend="ai-hourangle"
96
>. Eftersom ett helt varv på himlen tar 24 timmar att fullborda, går det (360 grader / 24 timmar) = 15 grader på en timmes rektascension. </para>
99
<sect2 id="horizontal">
101
>Det horisontella koordinatsystemet</title>
105
>Himmelskoordinatsystem</primary>
107
>Horisontella koordinater</secondary>
117
>Horisontella koordinater</see
123
>Horisontella koordinater</see
126
>Det horisontella koordinatsystemet använder observatörens lokala <link linkend="ai-horizon"
128
> som grundplan. Det här delar upp himlen på ett bekvämt sätt i det övre halvklotet som kan ses, och det undre halvklotet som inte kan ses (eftersom jorden är i vägen). Polen för det övre halvklotet kallas <link linkend="ai-zenith"
130
>. Polen för det undre halvklotet kallas <firstterm
132
>. Vinkeln för ett objekt ovanför eller under horisonten kallas <firstterm
133
>elevationen</firstterm
134
> (förkortas alt). Vinkeln på ett objekt runt horisonten (mätt från norra punkten, mot öster) kallas <firstterm
136
>. Det horisontella koordinatsystemet kallas ibland också alt/az-koodinatsystemet. </para
138
>Det horisontella koordinatsystemet är fixerat vid jorden, inte stjärnorna. Därför ändras elevation och azimut för ett objekt med tiden, allteftersom objektet förefaller driva över himlen. Dessutom, eftersom det horisontella systemet definieras med den lokala horisonten, kommer samma objekt som betraktas från olika platser på jorden vid samma tid, att ha olika värden på elevation och azimut. </para
140
>Horisontella koordinater är mycket användbara för att avgöra uppgångs- och nergångstider för ett himmelsobjekt. När ett objekt har elevationen = 0 grader, går det antingen upp (om dess azimut är < 180 grader) eller går det ner (om dess azimut är > 180 grader). </para>
143
<sect2 id="ecliptic">
145
>Det ekliptiska koordinatsystemet</title>
149
>Himmelskoordinatsystem</primary>
151
>Ekliptiska koordinater</secondary>
153
>Ekliptikan</seealso>
156
>Det ekliptiska koordinatsystemet använder <link linkend="ai-ecliptic"
158
> som grundplan. Ekliptikan är vägen som solen verkar följa över himlen under årets gång. Det är också en projektion av jordens banplan på himmelssfären. Latitudvinkeln kallas <firstterm
159
>ekliptisk latitud</firstterm
160
>, och longitudvinkeln kallas <firstterm
161
>ekliptisk longitud</firstterm
162
>. Liksom rektascensionen i det ekvatoriella systemet, är nollpunkten för den ekliptiska longituden <link linkend="ai-equinox"
163
>vårdagjämningen</link
166
>Vad tror du att ett sådant koordinatsystem kan vara användbart till? Om du gissade att kartlägga objekt i solsystemet, har du alldeles rätt! Varje planet (utom Pluto) går runt solen i ungefär samma plan, så att de alltid verkar vara någonstans nära ekliptikan (dvs. de har alltid små ekliptiska latituder). </para>
169
<sect2 id="galactic">
171
>Det galaktiska koordinatsystemet</title>
175
>Himmelskoordinatsystem</primary>
177
>Galaktiska koordinater</secondary>
182
>Vintergatan</primary
184
> Det galaktiska koordinatsystemet använder <firstterm
185
>vintergatan</firstterm
186
> som grundplan. Latitudvinkeln kallas <firstterm
187
>galaktisk latitud</firstterm
188
>, och longitudvinkeln kallas <firstterm
189
>galaktisk longitud</firstterm
190
>. Det här koordinatsystemet är användbart för att studera själva galaxen. Man kanske vill veta hur stjärntätheten ändras som en funktion av galaktisk latitud, eller hur mycket vintergatans skiva är tillplattad. </para>